Nu skriver jag som om ni inte skulle känna mig någon av er. Jag heter Charlotte Andersson och fyller 24 år den 4 juni i år. Jag är född och uppvuxen i den stora och fina staden Göteborg. Jag tog studenten 2006 då jag avslutade den samhällsvetenskapliga linjen med ekonomi som inriktning. Under somrarna under gymnasiet var jag på den arbetsplats där jag idag är fast anstäld så en vecka efter studenten började jag jobba här heltid. På visitkortet står det redovisningsassistent men snart får jag även lägga till löneadministratör då jag ska lära mig löner också. Ska bli hur kul som helst att se någon annat än bokföring dagarna i ända. Kommer bli mycket pluggande framöver då jag ska läsa två redovisningskurser till och tre lönekurser. Trivs som fisken i vattnet här tillsammans med mina elva arbetskamrater.
På fritiden spelar jag handboll tillsammans med Sporttjejerna. Vi ligger i division fyra och har hur kul som helst tillsammans. Började spela handboll när jag var tio år och fortsatte fram till jag var nitton år. Då la jag av att spela själv på grund av lite för mycket handboll de tidigare tre åren då det var träning med laget och i skolan där jag valt handboll som tillval 300 poäng. Istället blev jag tränare för små flickor ocj höll på med det fram till i våras då jag ville ta upp mitt eget spelande igen.
Jag bor tillsammans med min stora kärlek Michael i en trea i Västra Frölunda. Vi firade fyra år tillsammans den 20 december 2010. Fyra turbulenta men underbara år tillsammans. Jag blir bara mer och mer förälskad i den mannen ska ni veta.
Vad ska jag berätta mer. Jag älskar att sjunga och funderar på att börja i en kören där två av mina arbetskamrater redan är med. Sjöng på en väns dotters dop i november och fick blodad tand.
Jag tycker om att laga mat och har städmani.
I november fick jag reda på att jag har fibromyalgi precis som min pappa och det var ett tufft besked. Nu har jag lärt mig att acceptera det och kan då börja jobba på att må så bra som möjligt. Väntar på en tid till en smärtklinik i Mölndal som jag hoppas kan hjälpa mig ännu mer.
Jag har en lillasyster som är tre år yngre än mig och läser till lärare. Själv är jag som sagt fast på mitt kontor och kommer alltid vilja jobba som jag gör nu. Tror jag i alla fall.
En av mina högsta önskningar är att få barn i framtiden. Under tiden övar jag och myser på mina underbara vänners barn.
Jag reser en hel del till Stockholm där min bästis bor. Älskade Ida. Vi träffades på vår kursresa på Mallorca 2007 och har sedan dess varit nära vänner.
Så nu får det nog räcka, antagligen slutade ni läsa efter andra meningen. Men vad gör det om hundra år :)